Kenneln

 

Kennel Altorro´s

 

Var kenneln finns

 

Kenneln har tidigare funnits i Kvicksund som ligger mellan Västerås och Eskilstuna. Men jag tog ut skilsmässa år 2010 och då jag har mitt jobb i Lindesberg som tillhör Örebro län så flyttade jag hit. Jag har bott i lägenhet en period, men nu har jag funnit mitt lilla drömhus ute på landet bara 1 mil från arbetet. Så 1 mars 2014 gick flyttlasset. Normalt sett om jag inte är hemma så har hundarna fått vara utomhus i ett vinterisolerat hundhus med både värme, ljus och fönster. De har också en farstukvist vid sitt hus där de kan ligga och spana på allt som händer. Själva hundgården är på närmare 100 kvadratmeter, så det finns gott om plats att leka och röra sig. Vid alldeles för fruktansvärt väder får de istället vara inne. De är en del av min familj och ska därmed ha den bästa tillvaron jag kan ge dem. Jag har också haft besök av kennelkonsulenter från SKK vid ett par tillfällen och fått ett mycket bra utlåtande vad gäller mina hundars tillvaro. Jag har ett väldigt flexibelt jobb och kan även arbeta hemifrån. Längst ner finns bilder på mitt lilla torp där jag trivs.

 

Vem är jag då

 

Numera består kenneln bara av mig (Anki) som är utbildad molekylär cellbiolog, och under våren 2009 tog jag min andra magisterutbildning till miljö- och hälsoskydds inspektör. Jag arbetar idag som livsmedelsinspektör.

Tidigare har jag varit aktiv inom både lydnad, agility, spår m.m. Idag är jag inte det längre pga olika anedningar.Delvis har man ett stort ansvar som kennelinnehavare. Man måste alltid finnas till hands för sina valpköpare, fodervärdar och andra människor som kanske behöver hjälp med just sin puli. Dessutom tar det mycket, mycket tid när man tar valpkullar. Man måste lägga ner hela sin själ i valparnas uppväxt innan valpköparen tar över. Därutöver har min sjukdom gjort min rörlighet begränsad, åtminstone nu.

 

Utställningar går jag på ganska mycket numera, då det inte är så krävande.

Så har man ju alltid tankarna på att ta in nya importer för mångfaldens skull. Därav att jag tagit hem 2 bröder från Tjeckien år 2011 varav den ena blev borttagen ur avel omgående pga patella. År 2006 tog jag hem en hanne från Holland som idag finns på kennel Mångsta. Han har gett många trevliga och friska hundar. År 2015 har jag köpt 3 hundar från Ungern och 1 från Polen.Tyvärr är det endast Angel (maskad fakotik) som håller för avel och även Bosse trots att han har C på höfter. Men för mångfaldens skull i en liten ras behöver man ibland 'tumma' på höfter. Så han kommer att gå i avel ett par gånger. Fakon ligger mig varmt om hjärtat och utmaningen i att få rättfärgade fakon med bra masker. Tyvärr blev det många dåliga investeringar, men det är så det ser ut för en uppfödare.

 

Mål med aveln

 

Jag avlar nästan alltid på HD-fria hundar. Därutöver ska de vara mentalt bra hundar. De gånger jag kan tänka mig att använda en hund med C på höfter är importer eller om någon hund med en C-höft som i övrigt är en mycket bra hund, kan tillföra aveln något och en hund består av "många delar". Det är en viktigt aspekt och bör alltid beaktas i varje kombination. Puli är en liten ras och man måste ha den genetiska mångfalden i åtanke.Temperamentet är en av de viktigaste delarna på en hund enligt mig. Senare års forskning visar att endast 30-40 % av dåliga höfter beror på genetiken. Miljö och foder har lika stor betydelse. Så därav kan inte höfter som är C gallras bort, när det krävs för mångfaldens skull. Ett C är inte mycket sämre än A och B. Däremot kommer aldrig hundar mede D eller E att få gå i avel hos mig. Därutöver är gentik så mycket mera än att kolla på föräldradjur och bara tro att man vet vad det blir i slutändan. Genetiken ligger många, många generationer bakom och kan "slå igenom" utan en rimlig förklaring. Det spelar ingen roll att jag har ett halvårs universitetsutbildning inom genetik. Det är sällan som beräkningar på olika delar inom genetiken blir rätt. Det är inte så enkelt som Mendels ärtor eller para en stor hund med en liten hund och du får den ultimata mellanstora pulin. Däremot kan viss genetik vara enkel, såsom DM (Degenerative Myelopathi). Därför kartlägger vi uppfödare DM-status på våra hundar. Om en hund är bärare av DM-genen så kan man använda den ihop med en hund som är icke-bärare. Men det är då viktigt att testa valparna för att sedan kunna gallra bort DM för vidare avel. 2 Dm-bärare får absolut aldrig paras.

 

Jag ska också försöka mentalbeskriva mina pulin och inte bara bedöma dem efter exteriören. Även att en mentalbeskrivning inte helt beskriver en hunds status, så ger det dock en fingervisning om dess egenskaper. Jag anser att en mentalbeskrivning ihop med exteriör utvärdering ger det bästa resultatet avseende avelsdjur. Då puli inte är en bruksras så är det inte det lättaste att få delta i en mentalbeskrivning och vi kan ju inte jämföra pulin med en brukshund. I en mentalbeskrivning kommer det fram egenskaper som en utställning inte kan visa. Hantering, socialisering och kamp är sådant som du kan träna fram. Men för mig är de viktiga bitarna att se att när pulin på något sätt blivit skrämd, ska den kunna varva ner direkt efter att den upptäckt att det inte var något farligt moment och framförallt inte visa aggressivitet mot ex en uppflygande overall. Det är även viktigt att det inte finns några kvarvarande rädslor kvar efter varje moment. Dessutom tycker jag att delen där hunden helst ska vara passiv efter mycket lek är också en viktig del i mentalbeskrivningen. Något som liknar MH och heter BHP har utarbetats av SKK och det kan vara något att tänka på inför framtiden. Den är utformad för alla hundraser.

 

Jag har också förhoppningar om att fler och fler ska upptäcka att pulin verkligen är en "all-round" hund som är ytterst lättlärd och få fram fler puliekipage på träningsplan och till tävlingar. Det jobbar jag mycket, mycket för. Likaså gläds jag med alla allergiker (ca hälften av mina valpköpare) som klarar av att ha en puli. Jag har ju själva varit utan hund i många år pga. min f.d mans allergi.

 

Jag föder upp puli i liten skala. Detta i och med att det kräver en hel del tid. Jag tar oftast bara 1 kull och ytterst sällan 2 kullar per år eftersom jag känner att där går gränsen för vad jag både orkar och klarar av. Man kan inte bara para och tro att man kan tjäna pengar på puliavel. Det måste finnas en plan för framtiden också på vad man vill uppnå med sin avel. Jag sparar nästan alltid någon valp från varje kull för framtida avel.

 

Jag ska också alltid finnas till hands för både valpköpare och mina fodervärdar. Dessutom krävs det enormt mycket arbete att social- och miljöprägla valparna. Varje valp måste få sin egen tid. Jag har tidigare valt att lägga många hundar på foder i och med att jag anser att varje hund måste få ta sin tid. Däremot har jag noggrant valt ut hem till de fodervärdar jag har och kommer att ha i framtiden. Jag ska också kunna ha möjligheten att välja bland mina hundar, vilka som jag anser ska kunna gå i avel. Jag har gallrat bort en hel del hundar ur min avel och kommer säkerligen att gallra bort en del av dem som inte uppfyller mina kriterier. Jag kommer möjligen i framtiden att lägga hannar ute på foder. Det underlättar oerhört mycket då tikarna löper. Men jag kommer att vara mycket sparsam på framtida foderhundar överlag. Framförallt på dyra importer. De kommer jag att behålla hemma.

 

Mitt mål är att de hundar jag föder upp ska vara friska och ha en rastypisk exteriör med rastypiska egenskaper och framförallt vara mentalt bra. Det finns inga krav från mig att man måste vara aktiv utställare eller liknande. De fungerar alldeles utmärkt med en vanlig familj som vill ha en kompis. MEN man ska tänka igenom sitt hundköp ordentligt innan.

 

Framtida valpköpare ska alltid kunna rådfråga mig. Ingen fråga är så dum att man inte kan få svar på den.

 

Valparna levereras alltid avmaskade, chip-märkta, vaccinerade, veterinärbesiktade med stamtavla. Detta helt enligt SKK:s regler och försäkring för dolda fel (3 år) finns. Gratis medlemskap för 1 år i vår rasklubb ger jag mina valpköpare. Jag följer också alltid vår rasklubbs rekommendationer. Valpbilder/filmsnuttar skickas varje vecka under valpens uppväxt till de nya valpköparna, så att de får vara med och följa utvecklingen. Valparnas uppväxt präglas av både små och stora barn, vuxna, åldringar och andra hundar. Jag vill gärna hålla kontakten med valpköparen, men det är inget krav från min sida. Däremot så finns alltid den chansen. Jag anordnar regelbundet valpträffar och fodervärdsträffar och har även årlig kennelträff. Med undantag för år 2013, 2014 och 2015 pga av sjukdom. Inför år 2017 planerar jag att köra igång kenneln igen efter ett längre avbrott pga sjukdom. Det ska bli ett spännande år som jag ser framemot.

 

Det bästa med att ha kennel, är den feed-back och respons (både bra och ibland dålig) man får från valpköparna. Man lär sig nya saker hela tiden och man blir nog aldrig färdiglärd. Man kan med gott samvete säga att jag har gjort mitt yttersta både för avkomman och för valpköpare. Sen är det ett plus i kanten om man chansen får att se sina små "bebisar" någon gång i framtiden.

 

 

Kenneln

Consectetuer, variusi ipsum nullam repellendus