Mina åsikter

Mina personliga erfarenheter av puli och dess egenskaper

 

 

Till viss mån allergivänlig

Min första puli köpte jag från Åkerby kennel i april 2001. Valet för oss var lätt då min f.d man är pälsdjursallergiker, men av en tillfällighet upptäckte vi att han tålde pulins päls. Genom åren har vi upptäckt fler (en del mycket pälsdjursallergiska) som tål pulins päls och kan därför rekommendera den som allergivänlig. Man kan dock aldrig garantera att alla tål just pulin, för det är ju beroende av vilket allergen man är allergisk emot. Pälsdjursallergiker kan ju reagera på pulins päls, saliv. urin och hudavlagringar. Många av mina valpköpare är pälsdjursallergiker och hos alla dem har pulin fungerat. Inget gör mig gladare än när en pälsdjursallergisk familj klarar av att ha en hund-puli. Jag vet själv hur lyckliga alla var hemma hos oss när vi upptäckte att min ex. man faktiskt klarade av att ha en puli, utan att vi behövde åka till akuten titt som tätt. Till pälsdjursallergiker skriver jag alltid en specialklausul om man vill att om man trots alllt blir dålig, så tar jag tillbaka valpen. Men det bästa är ju naturligtvis att man vet innan valpköpet att det kommer att fungera, men så är ju inte verkligheten alltid.

 

Pulins egenskaper

Genom åren har jag hunnit testa vad en puli "egentligen går för". Pulin är ju en vallhund och som sådan tycker den om att arbeta, men kan likväl ligga kortare stunder på "sofflocket" med sin ägare. Den är nöjd med att vara med sin flock. Därmed inte sagt att man ska skaffa en hund bara för att ha en. Aktivering av något slag kräver alla hundar, om det så bara handlar om promenader och kel.

 

Pulin i sig är enligt min erfarenhet en trofast, envis, relativt tuff hund med vaktinstinkt i sig. Den blir ganska lätt en enmanshund om inte hela familjen engagerar sig. En puli ska enligt min mening uppfostras som barn; mycket kärlek men också regler och krav redan direkt från början. Det absolut roligaste med en puli är att de är så ytterst lättlärda. På mycket kort tid kan man lära sin puli olika bruksgrenar (spår, sök), lydnad, agility och cirkuskonster m.m. Det man inte får missa är den sociala träningen under det första levnadsåret. Den tiden man då lägger ner har man igen längre fram. Jag rekommenderar varmt alla att gå en valpkurs med sin valp. Där får man delvis mycket socialträning, men man lär också in vardagslydnad, som kanske inte alla nyblivna hundägare kan. När en puli leker så kan den ge udda ljud ifrån sig och man funderar på vad det är för konstigt ljud. Enklast att förklara är att de låter som gremlins (små, elaka figurer i kända filmer). En puli fungerar alldeles utmärkt som sällskapshund och man får då en evigt trogen vän. Detta är ingen rymningsbenägen hund, utan håller sig gärna till sin ägare.

 

Pulins päls

De första 8-12 månaderna behöver man inte göra något med pälsen. Däremot kan man pilla i pälsen så att valpen blir van vid hantering inför perioden då flätorna bildas. När väl flätorna (snörena) bildas så får man räkna med en period då man får lägga ner tid på att forma flätorna, då inte alla formar sig själv och det sker en kraftig tillväxt av underullen. Alla hundar har inte riktigt samma struktur på pälsen och en del pulin bildar av sig själv snörena och då krävs det betydligt mindre tid. Men får man en puli som inte bildar snörena helt av sig själv så får man vara bestämd en period och dela pälsen så att alla flätor bildas. När snörena väl formats så blir det väldigt lite tid som man behöver lägga ner på pälsen framöver. Aldrig en kam eller borste. Det är inte alltid så självklart hur man börjar att dela pälsen, men givetvis lär jag er. Är man intresserad av utställningar får man givetvis lägga ner mer tid på pälsen. Om man däremot använder sin hund till olika bruksgrenar, agility eller lydnad så kan man klippa ner pälsen en bit för att få en spänstigare hund. Vi själva har gjort det på våra agilityhundar när vi vart aktiva. Även som sällskapshund kan man ha sin puli nerklippt om man så önskar. Däremot ska man vara medveten om att pulins päls skyddar både mot kyla och värme.

 

Slutord

Förutom att detta är en mycket rolig och intelligent hundras att arbeta med eller bara att umgås med, så är det också en frisk hundras. Fel i höftleder kan förekomma som en genetisk defekt, även att man endast avlar på HD-fria föräldrardjur. Det kan "komma gener" från många generationer tillbaka och slå igenom i en parning/kombination..

Man kan aldrig tvinga en valpköpare att höftledsröntga sin hund, men jag rekommenderar alltid alla mina valpköpare att höftledsröntga sin hund vid ca 1 års ålder. Denna lilla investering (runt 1000-lappen) man gör för att få ett HD-status på sin hund är mycket viktig. Skulle man ha oturen att få en hund med HD-fel, så har man alla chanser att anpassa hundens kost (vikt) och motion till det bästa. Därmed kan pulin få leva ett bra liv, även att höfterna inte är helt perfekta. Det är också ett sätt för mig att utvärdera om min avelskombination varit så bra som jag tänkt mig.

 

Man kan vidare få mer information om pulin på Svk FUR:s hemsida. Där kan man bla. läsa om pulins hälsostatus och avels rekommendationer för uppfödare. I det "stora hela" är pulin en mycket frisk ras.

 

Idag 22 april 2015 har 82% av alla hundar blivit höftledsröntgade av de som är tillräckligt gamla. 6% = 3 hundar har HD-fel C eller D, vilket är väldigt lite. (A+B=frisk C+D+E=höftledsdysplasi).

 

Slutligen så kan en puli leva ca 13-15 år och ibland ännu längre, så satsar man på att ha en puli som sin vän, så kan man få många underbara, innehållsrika och roliga år tillsammans

Mina åsikter

Consectetuer, variusi ipsum nullam repellendus